Först och främst. Idag har jag & Goran varit tillsammans i två underbara år. Jag har aldrig varit lyckligare! Jag älskar min Goran mest i hela världen! ♥

För övrigt, min röst är borta. Nästan. Startade imorse när jag skulle säga god morgon till mamma. Trodde att jag behövde harkla mig, men nejdå. Rösten var borta. Sen under dagen har det bara blivit värre & värre. Nu tvingar mamma & syster mig att vara tyst. Kan ni förstå hur svårt det är? Får hoppas att den är bättre imorgon, annars blir jag tvungen att vara hemma från praktiken och det är inget jag vill. Känns meningslöst att gå dit när man inte kan prata med de små barnen.

Håll en liten tumme för att jag ska må bättre imorgon, tack snälla söta! :) ♥

                                    linn ♥ goran